Bara En Bok

Allt började med att jag träffade honom i stallet. Han hade sin bil i ett garage nere på gårdsplanen. Vi hade pratat en par gånger då han kommit in och hämtat vatten i stallet när jag kom på att jag ville gå ut med honom. Till slut kom jag på den briljanta idén att sätta en lapp på hans garagedörr. Sagt och gjort skrev jag en lapp och tryckte fast. Jag var sjukt nervös.

Han kom dagen efter och läste naturligtvis lappen. Förmiddagen efteråt fick jag ett sms om att var, när och hur. =) Min lycka var total.

 

Vi gick ut och hade värsta drömdejten. Jag hade hittat min dröm-man. Vi träffades även dagen efter. Attraktionen och åtrån som uppstod mellan oss var enorm. Jag har svårt att tro att jag var den enda som kände så.

 

När veckan kom, typ tisdag hörde han av sig och sa att det var en trevlig helg och that´s it. Jag blev naturligtvis ledsen, men shit happends. Efter några dagar kom han tillbaka. Han väntade i timmar för att få en möjlighet att prata med mig. Han kom tillbaka fler gånger, alltid kontaktsökande och väntade på tillfälle att få träffa mig. En vecka senare kunde vi inte längre hålla oss utan gick ut igen. Efter några dagar gjorde han samma sak igen. Det här upprepade sig några gånger.
Sedan blev jag sjuk och låg inne på sjukhus. Jag var väldigt sjuk. Vi  hade lite kontakt och när jag kom hem och var hyfsat ok träffades vi igen. Sedan sa han blankt nej.

 

Jag skriver en blogg och där började jag upptäcka en väldigt konstig besökare som var in sjukt mycket. Efter någon vecka räknade jag ut att det var hans ex. När han hade träffat mig första gången hade han berätta vilken underbar människa han träffat. Hon blev svartsjuk och lurade honom att tro att hon ville ha tillbaka honom. Allt det var en lögn enbart för att få bort honom från mig. Senare på hösten träffade hon en annan och efter någon vecka var de förlovade och sedan skulle de ganska snart gifta sig och ha barn.

Vi dejtade igen. Han visade väldigt mycket intresse och kom återigen varje dag till stallet. Sedan en dag fick han damp. han frågade va fan jag ville med honom. Vad jag hade för plan? Jag förstod inte riktigt vad han menade. Efter en vecka eller två kom han tillbaka och bad om ursäkt. Jag var på dåligt humör den dagen och var inte riktigt mottaglig för en ursäkt. Efter det höll han sig undan. Han ville inte ha med mig att göra.

 

Jag skrev i min blogg att jag aldrig ville se honom igen och jag såg honom inte - på länge. När han sedan kom en dag var det som att hela världen försvann. Jag fick sådan ångest att jag inte klarade av att göra något. Jag gick hem.  Efter någon månad började vi prata lite igen. Han ville inte avsluta utan försökte hålla mig kvar när jag började gå. Sedan blev jag sjuk igen. Jag var inte riktigt dålig, men så pass att jag var tvungen att vara hemma från jobbet. Han var här ganska mycket under en månad och sedan blev jag riktigt dålig.

Vi hann prata en sista gång innan jag åkte in på sjukhus och som hans ögon glittrade när han tittade på mig, det är en omöjlighet att han inte skulle känna samma sak.

 

Under vintern sedan var han här ganska ofta. Han kom en gång i veckan, men ärendet han hade hit hade egentligen bara behövt komma en gång i månaden. 

Nu har jag inte sett honom på en månad och det börjar kännas lite tomt Vi har inte pratat sedan innan den sista gången jag var på sjukhus och nu vet jag inte vad jag ska göra.