Från första början
Vinden ven utanför huset och det var nästan så att hon kunde känna väggarna vibrera i den lilla stugan. Höstlöven som legat under snön hela vintern flög dansande runt i luften och träffade marken söndertrasade. Hon tittade ut genom fönstret och tänkte att hon skulle behöva gå ut idag. Hon behövde verkligen komma ut, men hon visste att det knappt skulle kunna gå att öppna dörren. Vinden skulle pressa igen den och hon skulle stå som förlorare kvar på insidan. Dessutom hade hon kanske ingen lust. Hon visste inte säkert. Hennes liv hade börjat ta en annan vändning och hjärnan ville fundera lite på allt det nya istället.
Hon slog sig ner i sin fåtölj, slöt ögonen och vilade kroppen. Hon lutade huvudet så långt bak det bara gick och tittade rakt upp i taket. Det vita taket rörde sig likt en synvilla i ostrukturerade vita former och det var precis det det var, ostrukturerade vita former. Det var bara några dagar sedan det sista erbjudandet hade legat i hennes hand. Skulle hon våga ta det och riskera allt och lite till, eller skulle hon chansa på att allt hon fått reda på inte skulle ske. Hon visste ingenting längre. De vita formerna i taket stannade upp. Hon la huvudet lite på sned och försökte se om det fanns något dolt budskap, men det var bara ögonen som vant sig vid ljuset. Hon blundade än en gång och började om på nytt igen. Kunde inte någon bara tala om vad som skulle bli rätt och vad som skulle bli fel. Vilken väg hon skulle ta. Allt skulle bli så mycket enklare om hon inte behövde ta det här beslutet själv, samtidigt visste hon att det bara var hon själv som kunde bestämma. Dessutom var det tveksamt om någon ens skulle tro på det hon skulle berätta. Nej, beslutet var helt och hållet hennes. Ingen kunde få veta någonting, inte än.
Hela hennes liv hade hon vetat att hon tränats för en större uppgift. Något viktigt och betydelsefullt. Det hade inte varit ett lätt liv att leva och många hade nog gett upp, men inte hon. Hon hade slagits i varje kamp både mot sig själv och mot andra. Även om hon inte hade vunnit varje gång hade hon ändå lärt sig något på vägen. Nu stod hon här. Redo för det hon vetat hela tiden, men visste samtidigt inte om hon var beredd att ta steget över. Det där sista steget som skulle innebära att dörren för alltid skulle vara stängd tillbaka till hennes gamla liv. Det stillsamma och lugna livet i hennes självvalda ensamhet.
Hon vaknade till hastigt. Pulsen gick upp och hon kände hjärtat bulta i hennes kropp. Det kändes som att syret tog slut och hon inte kunde få någon luft. Hon tittade rakt fram och ut genom fönstret bredvid dörren. Det hade börjat skymma, men hon kunde fortfarande tydligt se konturerna av en man med hatt. Han stod och tittade på henne genom fönstret. Händerna började bli fuktiga av handsvetten som kom hennes rädsla. Tillhörde han de goda eller onda. Hon tittade storögt och han tittade tillbaka. Det gick inte att urskilja något i hans blick. Han bara tittade helt likgiltigt. Hon fortsatte titta och kände hjärtat bulta så att bröstkorgen rörde sig. En dov knackning hördes på dörren.
